Hjälp vid flaskmatning

Jag har som sagt 2 barn & minns så väl att jag hatade att amma.
Vilket inte är helt ok i allmänhetens ögon.... Man får hur många förmaningar som helst om hur viktigt det är att amma för anknytningens skull & antikropparna osv
 
My ass....
 
Jag tyckte det var obehagligt att amma, kände mig låst hemma osv. Jag njöt inte alls och förstod inte hur andra mammor tyckte det var mysigt att amma.....
Började ge min dotter tillägg när hon var 3 månader. Vilken skillnad.... Jag mådde så mycket bättre.
Saken är den att jag tror idag att jag hade nån sorts förlossningsdepression efter hennes förlossning.
Vi låg ju åtskillda i 1 dygn.... Jag träffade henne förvisso ngr timmar på kvällen (hon föddes på morgonen). Men ammade först på dygn 1, efter att hon fick lämna neonatal. Kanske att de spelade nån roll??
 
Idag är det inte mycket bättre.
Amningsmaffian härjar fortfarande. Både på BB & BVC.
De stackars mammor som av nån anledning inte kan eller vill amma får knappt nån hjälp. Snarare bannor för de inte ammar....
Det är tur att Petra Jankov Picha finns. Hon är journalist & mamma. Hon skapade hemsidan Att flaskmata när hon inte hittade nån information om att just flaskmata.
Sen har det också startats en förening som heter Föreningen Flaskmatning i Sverige
Det finns också 2 facebook grupper, Rätten att välja flaskmatning & Till dig som flaskmatar- råd & tips.
 
Jag skriver om detta för att jag själv vill samt att jag har flaskmatat båda mina barn.
Givetvis respekterar jag de mammor som vill amma sina barn. Men då vill jag inte heller höra några bannor för att jag valt att flaskmata....
 

Besök hos ögonläkare

Där var vi den 5/12.
E fick lite akut ont i magen precis innan vi träffade läkaren. Han var ju nervös för ögondropparna så klart.
Först träffade vi en sjuksköterska som gjorde ett syntest. Det klarade E galant med ngr felläsningar (på de små bokstäverna).
Sen träffade vi läkaren. En helt underbar människa. Lugn & sansad.
 
E började gråta när dropparna skulle i. Men hon pratade så lugnt & sansat med honom att vi fick i dropparna i båda ögonen (vi lovade en muta så klart).
Sen satt vi i väntrummet i ca 20min. E började se mer suddigt än innan.
Därefter träffade vi en sköterska igen som gjorde några mätningar & sedan till samma läkare igen.
Nu använde hon en annan sorts apparat för att kolla på Es ögon. Detta tyckte E var oehört jobbigt.
Kanske för att han skulle hålla ögonen blixtstilla & fokusera på läkarens ena öra....
Det gick till slut.
Hon sa inget säkert svar mer än att vi skall dit om ett år och då även träffa en ortoptist.
 
typ en sån är manik användes på E  (bild fr Google)